Vi brukar ibland publicera nyhetsbrev från vår antibedrägeriexpert, Anders Björkenheim. Denna gång är nyhetsbrevet extra långt eftersom det berör ett av de större misstänkta bedrägerierna som svenska bolånebanker har utsatts för. Nyhetsbrevet riktar sig framför allt till banker och AML-experter men även andra som är intresserade av att förebygga bedrägerier.
Sex personer står för närvarande åtalade för att med förfalskade intyg ha lurat svenska banker att bevilja bolån om 400 miljoner till icke-kreditvärdiga kunder.
Brottsbytet för ”möjliggörarna” utgörs av de fem till tio procent av bolånesumman som de misstänks tagit i provision för sina tjänster.
Anders Björkenheim har, tillsammans med TV4, gått igenom alla förundersökningar, både mot de misstänkta möjliggörarna såväl som de bolånetagare som åtalas separat. Han poängterar nu att han på intet sätt tar ställning i skuldfrågan i nyhetsbrevet, utan mer pekar på modus samt bristande kontrollpunkter hos de drabbade bankerna.
Så här skriver Anders:
"Förundersökningarna är som alltid väldigt intressant läsning men de visar inte hela bilden, den första frågan som de drabbade bankerna måste ställa sig är varför detta inte uppfångades i deras normala kontrollrutiner? Här talar vi om en verksamhet som Skatteverket/Ekobrottsmyndigheten påstår har pågått sedan minst 2018. Hur har det kunna segla under radarn? Det var nämligen inte bankerna som anmälde den misstänkta verksamheten, utan Skatteverket!
Ja, en av huvudorsakerna är att bolånetagarna faktiskt har betalat för både räntor och amorteringar och med något litet undantag lyckats fortsätta trots minimala officiella inkomster.
Den andra faktorn är att förundersökningarna i flera avsnitt pekar ut att minst en av bankerna misstänks ha haft en insider som fått betalt för att bevilja lån, just den delen får vänta till ett annat nyhetsbrev och eventuella kommande rättegångar.
Här kommer ett litet smakprov från telefonavlyssningen när en av ”kunderna” vill förhandla om priset och ”möjliggöraren” som inte vill pruta anger just det faktum att de måste dela med sig till den banktjänsteman som beviljar lånet som skäl. Att de dessutom säger sig kunna erbjuda hela paketet med bolån och uppehållstillstånd gör ju inte saken bättre.
”Ifall du haft ett permanent uppehållstillstånd kunde jag ha gjort det för åttio. Men nu måste jag betala till en person som kommer att ordna permanent uppehållstillstånd, jag måste betala till företagaren där din fru jobbar o.s.v. Jag måste ta det på mig och så måste jag dela med en person i banken som hjälper till så att allting går igenom.”
För den som vill höra mer om just insiders i storbankerna rekommenderas detta inslag från Sveriges Radio där Linda H Staaf berättar hur bankerna och polisen samarbetat för att identifiera dessa.
Men skulle detta ha kunnat stoppas redan i sin linda?
Svaret på den frågan blir ett rungande ja! Låt oss börja med att kolla på den anmälan som Skatteverket gjorde till Ekobrottsmyndigheten i april 2020. Där listas några av de företag som ställt ut arbetsgivarintyg och lönespecifikationer som sedan använts för att få bankerna att bevilja bolån.
Skatteverket säger att dessa företags årsredovisningar är förfalskade och i förlängningen är alla intyg om påstådda anställda förfalskade. Detta är kanske nyhet för vissa men de av er som hört någon av mina föreläsningar de senaste åren vet att det är en av mina käpphästar, det är möjligt eftersom Bolagsverket i många avseenden fortfarande är en registrerande och inte kontrollerande myndighet. Hur skulle just dessa ha fastnat?
Jag har identifierat sex huvudpunkter där bankernas kontrollsystem fallerade.
1. Bankerna har troligen inte tagit kreditupplysningar på de bolag som ställt ut arbetsgivarintygen
Hade de gjort det så hade de exempelvis kunnat se hur företaget inte rapporterat in arbetsgivaravgifter, att förfalskarna dessutom varit osedvanligt slöa och i flera fall kopierat årsredovisningar mellan företagen.
Det där med att företagen inte rapporterat in sociala avgifter kanske låter som en teknikalitet men är helt avgörande, bankerna har alltså accepterat arbetsgivarintyg från företag som bevisligen inte har eller har haft några anställda.
Summa summarum är att årsredovisningarna är uruselt förfalskade och borde ha upptäckts.
2: Övrig kreditaktivitet
Samtliga bolag i denna härva som lämnat in förfalskade årsredovisningar har simultant använts till kreditbedrägerier, i flera fall har faktiskt de aktuella bolånebankernas finansbolag blivit lurade på stora summor tillsammans med andra leverantörer.
Summerar man betalningsförelägganden på bara kreditbedrägeridelen ackumuleras det till närmare 30 miljoner i misstänkt brottsbyte, denna summa ligger alltså utanför de 50 miljoner som EBM menar att de misstänkta dragit in i provisioner på bolåneverksamheten.
Hade bankerna tagit en kreditupplysning på företaget så hade de sett den enorma kreditaktiviteten på respektive bolag, här har bankerna en fördel jämfört med många andra kreditgivare att bolånen sällan behöver godkännas på dagen, något som skulle kunna möjliggöra denna kontroll utan att ge avkall på servicen till sina kunder.
3: Utbytta årsredovisningar
Flera av de förfalskade årsredovisningarna har bytts ut, det innebär att dessa bolag har kunna köpas för en mycket låg summa då de redan lämnat in en riktig årsredovisning med minus eller noll i resultat.
När bedragarna sedan kommit över bolaget sänder de in en rättelse till bolagsverket som fram till 2018 omedelbart omregistrerade årsredovisningen och några dagar efter det fick bolaget ett kreditbetyg baserat på den nya förfalskade omsättningen.
Det moduset är lyckligtvis inte möjligt längre som ett resultat av förändrade rutiner hos Bolagsverket.
4: Ursprung på bolagen
Kriminella köper av kriminella, så enkelt är det. Bolagen som ställt ut de falska intygen går med några få undantag att koppla till de möjliggörare som sysslar med falsk snabbavveckling och förmedling av bolag i kriminellt syfte, aktörer som förmedlar långt över 1000 bolag per år till sina kriminella kunder.
5: Adresser på företagen och dess företrädare
Att svenska banker år 2018-2020 fortfarande accepterar intyg från företag som har några av de mest kända bedrägeriadresserna i Sverige är för mig en gåta. Varje banktjänsteman med självaktning ska studsa till när vissa adresser dyker upp och fallerar den enskilde personen att reagera ska det finnas ett flaggningssystem. Några av de mer kända adresserna kan ni läsa om i denna SVD-artikel men det finns såklart många fler.
6: Kopplingar till GOB och penningtvätt
Men inte alla förfalskade intyg kommer från bolag med förfalskade årsredovisningar, en del kommer från bolag med starka kopplingar till människohandel, penningtvätt samt grov organiserad brottslighet med koppling till forna Sovjet. Det finns en rad bolag i denna härva som skulle ha haft mycket svårt att få bankkonto men ändå har deras arbetsgivarintyg accepterats som äkta?!
När du läst såhär långt vet jag att det är några av er som sitter och studsar och mentalt skriker” men varför använder de sig inte av PSD2″-direktivet / Open Bankning” då hade detta aldrig varit möjligt?”
Ja en synnerligen naturlig slutsats är att jag som bolånetagare i framtiden kommer behöva validera de uppgifter som jag lämnar till banken på ett helt nytt sätt. Bankerna kan inte längre förlita sig på papper som intygar att person X visst arbetar på bolag Y med en viss månadslön som går in på konto Z.
System och regelverk för detta har varit på plats i flera år nu men förhoppningsvis kan detta bli katalysator även för de större bolånebankerna att hoppa på tåget för att använda detta fullt ut.
Bara en av flera aktörer
Även om annonseringen på kända forum just nu är avvaktande är detta bara en av flera aktörer som misstänks ha erbjudit bolån mot betalning. I telefonavlyssningen går att utläsa hur andra aktörer misskrediteras eftersom de tar extra betalt (15%) för de blancolån som de hjälper bolånetagarna med.
Slutligen: Varifrån kommer pengarna?
Som bank har du en absolut skyldighet att tillse att system och processer är på plats för att förhindra misstänkt penningtvätt. Här har bolånetagarna bevisligen i många fall inte haft tillräckliga inkomster för att ens täcka räntor och amorteringar än mindre ha en skälig summa kvar att leva på. Vad tror ni att de har betalat med?
Till de aktörer som ens överväger att inte säga upp lånen bör ta med detta faktum i ekvationen. Till de kontrollmyndigheter som jag vet läser detta så har ni här en gyllene möjlighet att kontrollera långivarnas KYC-processer."
Anders Björkenheim, Accessus